Kålrabbi

Kålrabbi!

Lättodlad, god och väcker uppmärksamhet. En fantastisk grönsak med lustigt utseende som finns i både gröna och lila sorter.

Tillgång till alla artiklar-bli medlem här

Smak och användning

Smaken och utseendet på denna grönsak med speciellt utseende är fantastisk! Trots att den kan växa sig riktigt stor om den trivs, så upplevs den sällan bli träig. Jag föredrar dock att skörda dem när de är lite större än en tennisboll för bästa smak.

Kålrabbi har en mild och behaglig kålsmak som älskas av stora som små och passar såväl rå som tillagad.

Favoritsättet att äta denna grönsak hemma hos oss är endera rå, eller i wook. Om den äts rå är den krispig som ett äpple, och wookar man den snabbt så håller den en fin konsistens. Den ersätter bambuskott och vattenkastanj i wook hemma hos oss.

Kålrabbi skalad och skuren i stavar till kvällens film.

Skadedjur

Eftersom kålrabbin tillhör släktet kål, så har den också samma skadedjursangrepp, dvs bla. kålmal och kålfjäril, och bör således skötas som denna grupp.

Det är annars som med alla plantor- första tiden utomhus är de som mest sårbara för väder, vind och olika hungriga djur.

Plantorna är mer sårbara för angrepp när de är små och det största hotet i början är jordloppor och sniglar.

Hos mig älskas även kål av harar, vilket gör att jag täcker dem vid utplantering med nät och strör blodmjöl över nätet. Denna kombination har visat sig effektiv hos mig.

Senare på sommaren så kommer kålmalen och kålfjärilen som ett brev på posten. Hur man väljer att skydda sig mot dessa är upp till var och en. Jag täcker aldrig min kål med kålnät eller liknande, men då krävs det av mig att jag inspekterar plantorna frekvent och klämmer de äggsamlingar och larver jag ser.

Planerar du att skydda dina kålplantor med nät med avsikt att slippa angrepp av kålmal och kålfjäril, så se till att lägga på nät redan vid utplanteringen. Du bör då också redan från början ha i åtanke att plantorna blir stora och bör därför redan från start se till att göra ett högt och brett stöd till ditt nät. Detta för att undvika att nätet blir att ligga mot plantorna.

Inga glipor får heller inte finnas i nätet, då malarna/fjärilarna kan komma in i de minsta tänkbara skrymslen för att lägga sina ägg på plantornas blad.

Att skydda sina plantor från dessa flygare kan alltså bli ett ganska omfattande projekt.

Kålmal och kålfjäril är riktigt glupska om man slarvar med tillsynen av plantorna.

Jag törs dock påstå att bara kålrabbin växt sig större så brukar den klara angrepp bra, vilket jag skulle säga gör den till en lämplig nybörjarkål. Larverna äter i första hand växtens blad och inte självaste knölen, vilket vi använder i maten. Knölen kan ibland drabbas av lite snigelangrepp, men eftersom den skalas innan tillagning, gör detta heller inte till ett direkt problem.

Så och driva upp

Eftersom små plantor i kålsläktet är utsatt för jordloppor, sniglar och andra hungriga djur, så rekommenderas jag att förså plantorna för senare utplantering när plantorna växt sig större.

Jag väljer att så mina tidigt på året i kallsådd.

De bredsås i ett tråg i kallväxthuset någon gång i april här i zon 5. De skolas sedan om i varsin kruka/brätte när de är stora nog att hantera.

Sår du dem inne så sås fröerna ca 6 veckor innan sista beräknade frost. De planteras sedan om en och en i brätte eller kruka när de blivit stora nog att hantera. När de är omkring 10 cm och risk för frost är över planteras de ut på den tänkte växtplatsen med ca 15-20 cm mellan plantorna.

Viktigt att plantorna avhärdas innan utplantering om de är uppdrivna inne eftersom de inte är vana med den starka solen.

Vatten och gödsel

Kålväxer är köksträdgårdens hungrigaste växter. Med detta innebär det att de vill växa på en välgödslad plats, och gärna med täckodling med gräsklipp omkring dina plantor som hjälp för att frekvent pytsa ut näring till din planta.

Gräsklippet omvandlas till näring vartefter det bryts ner av mikroorganismer och mask. Maskens bajs blir i sin tur också till värdefull näring.

Eftersom också växter som bildar sin rotdel ovan jord (som tex. rädisa, rotselleri och kålrabbi) blir mildare i smaken med mycket vatten/jämn bevattning så passar även här täckodlingen till stor fördel att hålla fukten kvar i marken.

Har man inte tillgång till gräsklipp, så kan gammalt hö, bortrensat ogräs eller liknande användas som täckmaterial.

Vill du inte, eller inte har möjlighet att täckodla din yta, så se till att kontinuerligt vattna och ge näring under växtsäsongen.

Bra alternativ till näring att tillsätta oavsett om man täckodlar eller ej är tex. nässelvatten eller guldvatten. Guldvatten är kort och gott din urin utspätt med vatten.

Ge den utöver en välgödslad plats en yta med sol. Kålrabbi kan också växa bra på en yta som har vandrande skugga.

Jag hoppas att du vill prova att odla kålrabbi. Har man en gång provat så är det svårt att vara utan denna häftiga, goda kål.

/Ann-Sofie Nordin " Fialottasparadis"